Frida Jakobsson

Imorse dog min farfar. På en sekund gick en vanlig dag till en jävligt tråkig dag. Han fick åtminstone uppleva att få egna barn, att få barnbarn och att till och med få barnbarnsbarn. En hel del fruntimmer och en massa resor. Att bygga upp ett företag ifrån grunden. Gott om pengar. Ja, han hade nog ett riktigt bra liv min lilla farfar. Men det är alltid för jävla tråkigt när någon nära dör. Sist jag såg honom var när han höll Felicia  när hon döpts, han blev så rörd att han fällde en tår. Den bilden har riktigt borrat sig in och varje gång jag ser det framför mig så börjar jag gråta. Ibland låter jag det komma, ibland biter jag ihop. Ja ja, inget muntert inlägg idag inte.

Flisan vill stå upp när hon äter. Märkligt barn.............. :) Ha de spade