...
Felicia gråter och gråter, eller snarare skriker och skriker.. Hon får inte tillräckligt med mat antagligen, mjölken håller på att ta slut.. Men har varit på NÄL och hämtat hem en pump för att försöka få igång mjölken igen.. Så nu får jag väl ge henne tillägg, vilket jag egentligen inte vill. Men vad ska en göra, mat måste hon ju ha. Men det tar verkligen emot. Det gör det. Jag vill ju kunna ge henne min egen bröstmjölk, men det verkar ju gå åt helvete. Fan. Vilket egentligen är ett jävla löjligt pissproblem, jag skäms nästan. Jag sitter och bryr mig om att min bröstmjölk håller på att ta slut medans andra har det 1000 gånger värre. Fick här om dagen höra att en vän förlorat sitt lilla barn. Det gör så ont i mig, det gör så ont att skriva det, det gör så ont att tänka på det. Kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig den smärtan hon och hennes lilla familj då känner. Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden för deras skull och att allt hade kunnat gå anorlunda. Alla mina tankar finns hos dom just nu. Med det säger jag god natt och fortsätter spela bingo lotto.
