Nattblogg
Har blivit fast i antagligen världens dåligaste serie, Twin Peaks! Kollade första avsnittet igår, dubbelavsnitt, och efter det vart jag fast..... Tvingade min mamma att kolla på det med mig idag, hon hatar Twin Peaks! Haha :) Ska tydligen vara en serie som spårar ur värre än LOST!? Går det? Isåfall har jag antagligen börjat följa världens dåligaste serie..... ;) Så här sitter jag nu, och smälter dagens avsnitt. Haha :)
Om min dag: Jag gick ut!! ;) Haha, jag gick ut i det fina vädret ca. klockan 14.00, bättre sent än aldrig! Och vi hade det så otroligt mysigt. Gick raka vägen till Margretegärdeparken, la ut en filt och lät Flisan ligga där och bara titta. Jag njöt till 110%!!!! Hur kan man tycka så otroligt, sjukligt, galet osv. osv. mycket om någon? Någon man bara känt i 3 månader? Fast det känns som att man känt denna lilla lilla människa ända sen man själv föddes? Det är ju helt sjukt! <3 Sjukt underbart! <3 Och tack ni som kommeterade förra inlägget, ibland behöver man höra att man inte är ensam om att känna sig helt knäpp ibland! :) Att allt faktiskt är som det ska! Trots att man känner sig helt värdelös som människa ibland. Skönt att de värsta hormonerna lagt sig iallafall! :) För i början va man ju helt loco, jag grät hela tiden! För minsta lilla. Nu kommer det över mig ibland bara och det käns lite som en panikångestattack, jag blir livrädd för att jag inte kan skydda Felicia mot allt. Jag blir tokig när jag tänker på att hon en dag ska gå ut själv på nätterna. På allt farligt som finns. På alla snuskfarbröder som skulle kunna skada henne. DÅ, får jag panik. Fast jag är hyfsat duktig på att hantera sådana känslor. Som tur är! Usch, jag vill inte ens tänka tanken på allt hemskt som finns här i världen och att hon en dag ska ut själv. Grattis Frida, du är nu medlem av oroliga-hysteriska-mammor klubben. ;) Föresten, idag var den absolut värsta dagen någonsin. Apropå, hur underbar jag tyckte den var för typ 5 sekunder sen ;) Men nu ska jag berätta! Jag va på BVC med Flisan, ett vanligt rutinbesök trodde jag, men icke! Hade glömt att hon skulle få sin första vaccinationspruta/sprutor!!!!!!!!!!!!!!! FY FAN! Säger jag bara! Tack gode gud för att min mamma lite hastigt hängde på! Jag grät innan hon ens tagit fram sprutan............ Och när hon stack min lilla Flisa i benet (jag gråter tom. nu när jag skriver det, hysterisk ;) ) och hon började skrika och gråta för att hon fick ont så bröt jag ihop. Jag grät, jag har aldrig någonsin i hela mitt liv upplevt en sådan hjälplöshet som jag kände då. För en spruta!!! Det gjorde ont i hela mig, bara tanken på att hon grät för att hon hade ont skar i hela min kropp! När det var klart och vi satt i väntrummet så grät hon hysteriskt, då brast det för mig igen. Tårarna bara rann! Och jag säger bara, stackars den mamman som skulle in med sin lilla son efter mig! Han skulle också få samma sprutor som Flisan. Och där satt både jag och Flisan och grät............ Haha, stackars henne! Men fy va hemskt det var. FYYYY! Hur sjutton skall man klara fortsättningen? När hon ramlar och slår sig, när någon är dum emot henne, när jag ser att hon är ledsen för något. Hur? Andas in, andas ut, sansa dig! ;) Hon är mitt allt, det är hon verkligen! Jag skulle göra precis vad som helst för henne! Vad som helst! Med det tackar jag för mig och säger Gó natt! :)
